#121 det här är S. Melinda C.
- hej jag heter melinda & föddes för snart 16 år sedan en kall vinterdag i december. den månaden är bättre än man kan tro faktiskt. mina syskon är michaela& niclas. dem är söta och ger mig a lot of love. såklart är åldern högre än 20 där. så jag är en sladd. en mamma& en pappa har jag också såklart. deras namn är ganska fantasilösa. så vi håller tyst om det.
- min favorit sysselsättning är konståkning och det har de vart ända sen jag kröp på mina knän. vid cirkus 2,5års ålder. jag har nu åkt i alla team inom tjörns konståkningsklubb(tkk). själv brukar jag ställa mig frågan, vem hade jag vart utan isen? antagligen ingen alls.
- jag bor nära havet och det är grymt. om tjörn är en ö, då härstammar jag nog från en bö, vars namn är Åstol. det är väldigt fint där. jag lovar att fota någon gång. mamma&pappa växte upp där, grannar har dem vart sen pappa var 5 och mamma nyfödd. sedan åldern 10 har mamma vart kär i pappa. that's one sick love story. giftemålet ägde rum för drygt 26år sedan.
- till hösten börjar jag gymnasiet. MoveIT heter det. man dansar mycket där så det passar mig alldeles utmärkt. visserligen ligger det i Göteborg och pendla är ju inte så kul. en lägenhet hade suttit fint just nu. men det kommer, tro mig.
- har nyss hittat en ny förälskelse, det vill säga Twilight. men är mer kär i böckerna. äkta vara säger jag! du kan kalla mig geek i alla lägen. allvarligt talat! jag är nördig när det gäller allt. 'Rather geek then nothing'
- som ni kanske har märkt då&då gillar jag fotografera. men mitt objektiv är numera sönder. jag var nära på att slå sönder alla väggar här hemma när jag upptäckte det. där fick ni reda på det också, mitt stubin är kort men det behöver ni inte oro er för. är nästan alltid glad på utsidan!
- okej, något mer som är väldigt galet. det är att jag är riktigt svag för hattar. ni hörde rätt. hattar?! liksom va? killar med hattar och rutiga skjortor faller jag för direkt. men inte alltför romantiska för jag är nog väldigt dålig på att vara romantisk tillbaka. kanske man inte kan tro efter alla dikter som publiceras här.
- vidare till något annat.... jag ogillar mina fötter, konståkningsfötter brukar jag kalla de små liven. nåt mer konståkningen har skapat är mina lår, sånna ben jag har nu var mer än jag kunde drömma om för 4år sedan. när jag väl fick de, vill jag inget annat än att dem ska försvinna.
- mina färger är röd,lila,grön,svart,vit,ljusblå, lite gult också, och purpur är fint, lite orange också kanske. fast nej, de först nämnda färgerna är nog bäst ändå.
- filmer som jag gillar kan jag inte ens skriva upp på ett a4. delvis för att jag så lätt får kramp i handleden men en annan anledning är ju att jag aldrig kommer ihåg filmnamnen.
men här kommer lite tips;
finding neverland, moulin rouge, twilight, ladder 49, P.S i love you, forrest gump, armageddon, the good girl, the day after tomorrow, the green mile, big fish, walk the line, billy elliot, step up, nyinflyttade i beverly hills, ice age, mina jag & irene, nothing hill, lejonkungen, phantom of the opera
- jag ogillar bantningspiller, lakrits, brända pepparkakor, "hej-kärlek-är-så-underbart-'inte-sant?'-filmer", försmå byxor, dålig reklam, insäkter, folk som inte ler
- annat som jag gillar är, lukten på sommaren när regn möter varm asfalt, bakböcker, skogspromenader, chokladdoppade jordgubbar, andra hands affärer, hemmafester med dans, cykelturer. och mycket mycket mer!
det här var ju lite om mig.
om du vill veta annat, min favorit glassort eller vad som helst fråga bara!
om du vill veta annat, min favorit glassort eller vad som helst fråga bara!
#118 Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
jag smekte hans kind, lät fingrarna glida över hans ögonlock och den violetta skuggan i håligheten under hans öga. jag följde formen av hans perfekta näsa och, oändligt långsamt, hans felfria läppar. han öppnade munnen under min hand och jag kände hans kalla andedräkt mot fingertopparna. jag ville böja mig framåt, andas in hans doft.
#117 För jag vet att den här natten kommer döda mig
as burrigt att komma hem klockan fem när det är ljust,
borsta tänderna & sova för att senare om
x antal timmar vakna och borsta tänderna igen.
psst! jag kan fortfarande inte smälta de otroligt roliga och dumdristiga människorna jag träffade idag
deras favoritsysslor var att äta stearin, gärna en uppsats då och då
och massa flera dumma saker.
som att hänga upp och ner i ett träd på fem meters höjd.
Live hard die young säger jag då.
Godnatt
borsta tänderna & sova för att senare om
x antal timmar vakna och borsta tänderna igen.
psst! jag kan fortfarande inte smälta de otroligt roliga och dumdristiga människorna jag träffade idag
deras favoritsysslor var att äta stearin, gärna en uppsats då och då
och massa flera dumma saker.
som att hänga upp och ner i ett träd på fem meters höjd.
Live hard die young säger jag då.
Godnatt
#115 it's a love story, baby, just say yes
ge mig en kavaj
ge mig min hatt
ge mig en koffert
ge mig ett mysigt café
i ett soligt Paris!
då blir jag mer än nöjd
ge mig min hatt
ge mig en koffert
ge mig ett mysigt café
i ett soligt Paris!
då blir jag mer än nöjd
#113
#109 känn ingen sorg för mig Göteborg
!"¤#%#"%¤&%(/)(=¤%#&#£€{[{][£14@£{]\}[[{€#%&(&/)!57&/
ååh, hur stor chans är det att denna dagen ska bli bra?
först och främst vaknade jag av att det regnade.
och då läste jag "några sidor" av boken,
om jag kunde drömma.
heltplötsligt fanns det ingen text kvar. de visade sig att jag läst ut boken.
jag fattade ingenting, det var bara en blank sida kvar.
vad ska jag göra nu?!
plus att magen hungrar ihjäl. klockan är TVÅ!
hoppas eran dag börjar bättre!
pust, nu börjar det regna också.
det rent ut sagt öser ner
fast å andra sidan så;
är jag väldigt glad, inombords.
det liksom bubblar. [inte bara av hunger!]
frysen har mycket bullar i sig.
jag hade en awesome kväll igår.
är ledig fram till fredag
och får pengar om två dagar.
någon dag ska jag se på bio med min favorit syster
[jag har ju i och för sig bara en. men ändå]
Hon är bäst!
Nu blev min dag inte så pjåkig ändå, trots allt!
ååh, hur stor chans är det att denna dagen ska bli bra?
först och främst vaknade jag av att det regnade.
och då läste jag "några sidor" av boken,
om jag kunde drömma.
heltplötsligt fanns det ingen text kvar. de visade sig att jag läst ut boken.
jag fattade ingenting, det var bara en blank sida kvar.
vad ska jag göra nu?!
plus att magen hungrar ihjäl. klockan är TVÅ!
hoppas eran dag börjar bättre!
pust, nu börjar det regna också.
det rent ut sagt öser ner
fast å andra sidan så;
är jag väldigt glad, inombords.
det liksom bubblar. [inte bara av hunger!]
frysen har mycket bullar i sig.
jag hade en awesome kväll igår.
är ledig fram till fredag
och får pengar om två dagar.
någon dag ska jag se på bio med min favorit syster
[jag har ju i och för sig bara en. men ändå]
Hon är bäst!
Nu blev min dag inte så pjåkig ändå, trots allt!
#106 Alla dansar, och jag tänker är du också själv? Var är du ikväll...
Han log det där sneda leendet som gav mig andnöd och fick mitt hjärta att stanna, och jag kunde inte föreställa mig att ens en ängel kunde vara vackrare.
#103 Romeo, take me somewhere we can be alone
jag klarar inte av det här mer. en dagbok måste införskaffas, snarast!
min hjärna sprängs av alla fina&söta ord om dig. jag kan inte skrika ut allt. inte heller skriva och faktiskt publicera det här. det blir för pinsamt då. ansiktet kommer ju bli på ett ungefär lika rött som mitt hår. jag har sparat ett word dokument, men det fungerar inte i längden. har börjat fundera på om det är såhär det ska kännas att vara kär och lycklig. för denna känslan har jag aldrig känt. ♥
min hjärna sprängs av alla fina&söta ord om dig. jag kan inte skrika ut allt. inte heller skriva och faktiskt publicera det här. det blir för pinsamt då. ansiktet kommer ju bli på ett ungefär lika rött som mitt hår. jag har sparat ett word dokument, men det fungerar inte i längden. har börjat fundera på om det är såhär det ska kännas att vara kär och lycklig. för denna känslan har jag aldrig känt. ♥
#97 angel of music sing songs in my head
låt min ängel mig bevara
från allt ont och från all fara
#93
hur kan det vara så soligt på utsidan, men ändå så mörkt och allt för smärtsamt innanför?
#86 I want you back
michael jackson är död. bara sådär.
läs mer här. klockan är bara 9 & jag är alldeles för uppspelt för att skriva mer, eftersom idag är första dagen på jobbet.
kan ni gissa dagens låt?
läs mer här. klockan är bara 9 & jag är alldeles för uppspelt för att skriva mer, eftersom idag är första dagen på jobbet.
kan ni gissa dagens låt?
#81 skönhetsideal man ska vara slank o smal
Melinda - om att misslyckas&perfektion
jag kom precis på hur rädd jag är för känslan och ordet att misslyckas. eftersom att jag egentligen inte vet hur alla tycker och tänker om detta ämne, kommer jag tala för mig själv.
jag är rädd, rädd för att visa vem jag egentligen är, eftersom att jag lever i ett samhälle där jag måste vara perfekt. vardagen är som en tävling, en tävling som visar vem som är störst, bäst och vackrast. är det inte sant? jag tror inte att jag tänker på det, det bara finns där. som sagt det är min vardag, jag tävlar med andra. den som jag ser upp till är redan högt i skalan "perfektion" den har det lättare att ta sig igenom dagen tänker jag, riktigt så är det nog inte. men idealen som står högt är starka, måste hålla sig kvar & de klarar det galant. jag som är där nere och försöker kämpa mig upp till det s.k "perfekta" vill också klara allt galant, vill också vara stark. så jag måste bli bättre på alla sätt o vis. och när jag misslyckas, där kommer de hemska ordet som troligtvis ingen av oss vill veta av, ger jag mig alldeles för mycket självkritik. för jag får inte misslyckas, jag ska ju var perfekt så jag passar in. jag trycker ner mig själv på ruta ett igen och måste börja om med all denna negativa kritik i mina tankar. sedan, om jag vill känna mig bra och lite mer nöjd trots att jag själv har misslyckats, kastas det gärna skit på andra. för då ska det ju givetvis kännas lite bättre. egoistisk blir jag. men det är ju en tävling. starkast till de yttre vinner.
så frågan är; kommer jag aldrig sluta "misslyckas"?
nej nej, jag kommer alltid misslyckas eftersom att jag ständigt jobbar på att nå så höga mål, målet om att vara "perfekt". men det finns inget som är perfekt, jag måste lära mig det! visst mål ska jag ha, men självklart måste jag må bra på insidan. för det är ju insidan som räknas? eller hur. hah, dagens skämt!
jag hamnar i en ond cirkel, sätter upp mål, jag misslyckas för det är omlöjligt att nå det målet. ser ner på mig själv. börjar om. försöker nå toppen igen. lyckas hyfsat tredje, kanske fjärde gången, men det är inte perfekt. måste alltid bli bättre. det kan alltid vara bättre. alltid ha mer. kan aldrig vara nöjd med det jag faktiskt gör bra, men kanske inte alltid perfekt.
sedan tillbaka på ruta ett. igen.
nu stoppar jag där.
jag måste, nej nu kom ett sånt där måste igen. vad är det här? jag menar att jag helst ska våga misslyckas utan att känna mig sämre än alla andra. vi alla misslyckas, vi kan inte bli perfekta. jag menar, börja tänka positivt när jag misslyckas verkar vettigt. jag vet i alla fall vad jag vill, jag vill ha bort det som är rätt och det som är fel. come on, ni tävlar också med varandra vardagligen. annars hade aldrig så dyra kläder köpts, annars hade aldrig hemska sjukdomar kommit in i bilden. kolla bara på hur många som svälter sig själva för att se ut som gina tricots badmodell eller för att komma i de skinny byxorna på H&M. men detta gäller inte bara utseendet, utan också, skolan, träning & allt som tillhör vardagen. det måste göras rätt.
vi glömmer bort hur bra vi har det, hur bra vi borde må. och istället tävlar vi om oväsentliga saker som att nå perfektion. när andra misslyckas känns allting mycket bättre eftersom att vi gillar när det går dåligt för andra och bra för oss själva.
vi har ju våra perfekt retuscherade skönhetsideal.
snälla, räcker inte det?
jag kom precis på hur rädd jag är för känslan och ordet att misslyckas. eftersom att jag egentligen inte vet hur alla tycker och tänker om detta ämne, kommer jag tala för mig själv.
jag är rädd, rädd för att visa vem jag egentligen är, eftersom att jag lever i ett samhälle där jag måste vara perfekt. vardagen är som en tävling, en tävling som visar vem som är störst, bäst och vackrast. är det inte sant? jag tror inte att jag tänker på det, det bara finns där. som sagt det är min vardag, jag tävlar med andra. den som jag ser upp till är redan högt i skalan "perfektion" den har det lättare att ta sig igenom dagen tänker jag, riktigt så är det nog inte. men idealen som står högt är starka, måste hålla sig kvar & de klarar det galant. jag som är där nere och försöker kämpa mig upp till det s.k "perfekta" vill också klara allt galant, vill också vara stark. så jag måste bli bättre på alla sätt o vis. och när jag misslyckas, där kommer de hemska ordet som troligtvis ingen av oss vill veta av, ger jag mig alldeles för mycket självkritik. för jag får inte misslyckas, jag ska ju var perfekt så jag passar in. jag trycker ner mig själv på ruta ett igen och måste börja om med all denna negativa kritik i mina tankar. sedan, om jag vill känna mig bra och lite mer nöjd trots att jag själv har misslyckats, kastas det gärna skit på andra. för då ska det ju givetvis kännas lite bättre. egoistisk blir jag. men det är ju en tävling. starkast till de yttre vinner.
så frågan är; kommer jag aldrig sluta "misslyckas"?
nej nej, jag kommer alltid misslyckas eftersom att jag ständigt jobbar på att nå så höga mål, målet om att vara "perfekt". men det finns inget som är perfekt, jag måste lära mig det! visst mål ska jag ha, men självklart måste jag må bra på insidan. för det är ju insidan som räknas? eller hur. hah, dagens skämt!
jag hamnar i en ond cirkel, sätter upp mål, jag misslyckas för det är omlöjligt att nå det målet. ser ner på mig själv. börjar om. försöker nå toppen igen. lyckas hyfsat tredje, kanske fjärde gången, men det är inte perfekt. måste alltid bli bättre. det kan alltid vara bättre. alltid ha mer. kan aldrig vara nöjd med det jag faktiskt gör bra, men kanske inte alltid perfekt.
sedan tillbaka på ruta ett. igen.
nu stoppar jag där.
jag måste, nej nu kom ett sånt där måste igen. vad är det här? jag menar att jag helst ska våga misslyckas utan att känna mig sämre än alla andra. vi alla misslyckas, vi kan inte bli perfekta. jag menar, börja tänka positivt när jag misslyckas verkar vettigt. jag vet i alla fall vad jag vill, jag vill ha bort det som är rätt och det som är fel. come on, ni tävlar också med varandra vardagligen. annars hade aldrig så dyra kläder köpts, annars hade aldrig hemska sjukdomar kommit in i bilden. kolla bara på hur många som svälter sig själva för att se ut som gina tricots badmodell eller för att komma i de skinny byxorna på H&M. men detta gäller inte bara utseendet, utan också, skolan, träning & allt som tillhör vardagen. det måste göras rätt.
vi glömmer bort hur bra vi har det, hur bra vi borde må. och istället tävlar vi om oväsentliga saker som att nå perfektion. när andra misslyckas känns allting mycket bättre eftersom att vi gillar när det går dåligt för andra och bra för oss själva.
vi har ju våra perfekt retuscherade skönhetsideal.
snälla, räcker inte det?
#80
with our thoughts....
we make the world
we make the world
#75 min syster kör på det konstnärliga- "revolver", jag har alltid vart bättre med dramatiken
Men jag tar allting på lek även en hemlighet
Ta mig till kärlek ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
För jag vill veta om kärlek finns
#73 För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
Jag minns så väl när jag skrev denna lappen,
jag gick i sjunde klass
och var sen två år tillbaka störtkär i en pojke.
Så fort han kom i närheten blev jag knäsvag.
det var han och ingen annan
som snurrade runt i mina tankar.dag ut och dag in.
Lappen har följt med mig i mer än tre år nu.
den har hängt i 3 olika skåp,
legat gömd i min plånbok,
och under den senaste tiden har den vart fast klistrad på min vita vägg
så man har liksom inte lagt märke till den.
precis som ett kamouflage.
Jag upptäckte den häromdagen. jag drog ner den.
ville bränna upp den.
men jag vågade inte. jag klarade det inte.
du VAR liksom mitt allt. nu är du som bortblåst.
Men det är bäst så.
det var egentligen meningen att jag bara skulle skriva kanske 3 max 4 rader om denna skrynkliga, [för er] meningslösa lapp.
-men ni vet väl hurdan jag är.
drömmer mig bort så lätt.
jag gick i sjunde klass
och var sen två år tillbaka störtkär i en pojke.
Så fort han kom i närheten blev jag knäsvag.
det var han och ingen annan
som snurrade runt i mina tankar.dag ut och dag in.
Lappen har följt med mig i mer än tre år nu.
den har hängt i 3 olika skåp,
legat gömd i min plånbok,
och under den senaste tiden har den vart fast klistrad på min vita vägg
så man har liksom inte lagt märke till den.
precis som ett kamouflage.
Jag upptäckte den häromdagen. jag drog ner den.
ville bränna upp den.
men jag vågade inte. jag klarade det inte.
du VAR liksom mitt allt. nu är du som bortblåst.
Men det är bäst så.
det var egentligen meningen att jag bara skulle skriva kanske 3 max 4 rader om denna skrynkliga, [för er] meningslösa lapp.
-men ni vet väl hurdan jag är.
drömmer mig bort så lätt.
#70
nu ska jag skriva om något som jag verkligen vill ha,
en picknick i någon fin mysig park på ett sött lapptäcke, med röda blommor&vita prickar.
massa god juice, massa mycket cupcakes, med sötigt hjärtströssel på.
och framför allt ha med folk som jag tycker om att krama.
en picknick i någon fin mysig park på ett sött lapptäcke, med röda blommor&vita prickar.
massa god juice, massa mycket cupcakes, med sötigt hjärtströssel på.
och framför allt ha med folk som jag tycker om att krama.
#67
Livet har vart så fantastiskt just här och nu. Jag skulle ha velat spara dessa tre åren i en liten burk och ta fram den när jag känner mig nere, en sån där burk som man vänder upp och ner så snöar det. I evighet.
#66
så bra som jag mår nu har jag inte mått på si sådär
7 månader.
funderar tillochmed på att springa bort till ica och
köpa b. jerrys!
vilken är den godaste sorten?
7 månader.
funderar tillochmed på att springa bort till ica och
köpa b. jerrys!
vilken är den godaste sorten?
#63
en regnig dag ska jag sätta mig på random buss och hoppa av där jag tycker det ser mysigt ut och sätta mig på en parkbänk, dagdrömma, skriva en dikt&titta på folk som går förbi. för har ni någon gång tänkt på att ingen är den andre lik. inget är rätt och inget är fel. eller jo, förlåt mig stryk över det. vi som lever på jorden har skapat krav, regler, mål om hur allt ska vara. och det ska följas till punkt o pricka. om man någon gång slutar följa det spåret, så ångrar man det valet från allra första början. detta beteendet är mycket ohälsosamt, det är på det sättet som stressrelaterade sjukdomar, depression, ångest skapas. det jobbiga är att det är vi med hjälp av median som skapat detta samhälle vi lever i & det blir bara värre och värre.
somewhere, somehow it went terribly wrong.
jag skulle gärna vilja ändra på detta, men går det, är det inte lite försent?
någon som sett filmen pay it forward? om inte se den.
killen i filmen är riktigt smart, han kommer på idén om att skicka vidare tre goda gärningar. och de personer som får de goda gärningarna ska i sin tur skicka vidare. därav namnet, pay it forward. någon mer än jag som ska försöka fullfölja filmens budskap?
somewhere, somehow it went terribly wrong.
jag skulle gärna vilja ändra på detta, men går det, är det inte lite försent?
någon som sett filmen pay it forward? om inte se den.
killen i filmen är riktigt smart, han kommer på idén om att skicka vidare tre goda gärningar. och de personer som får de goda gärningarna ska i sin tur skicka vidare. därav namnet, pay it forward. någon mer än jag som ska försöka fullfölja filmens budskap?
#62
efter frukosten imorse, slängde jag mig ner i soffan och började fundera på vad jag har att göra idag. så kom jag på att, banne mig, jag har inte skit att göra. skolan är slut! fruktansvärt skönt. 5kilo släppte just från mina axlar, jag fällde nästan en tår. alla dessa krav man haft under 3 års tid, kraven är långt i från slut men skolkraven är borta för sommaren. jag har nått mitt mål som jag la upp i början av åttan, 300p jämt. SCORE!
hittade denna länk, ett leende satte sig på mina läppar.
Idrottsanorexi
Det pratas ibland om idrottsanorexi. Det är när man idrottar mycket och tränar så hårt för att göra bra ifrån sig att man utvecklar symtom på anorexi. Kroppen tror att man svälter, och förbereder sig på att fungera utan näring, till exempel genom att ämnesomsättningen blir lägre, hjärtat slår långsammare och kroppstemperaturen sjunker. Oftast har idrottsanorexi med höga krav att göra, som någon annan har eller som man har på sig själv.
hittade denna länk, ett leende satte sig på mina läppar.
Idrottsanorexi
Det pratas ibland om idrottsanorexi. Det är när man idrottar mycket och tränar så hårt för att göra bra ifrån sig att man utvecklar symtom på anorexi. Kroppen tror att man svälter, och förbereder sig på att fungera utan näring, till exempel genom att ämnesomsättningen blir lägre, hjärtat slår långsammare och kroppstemperaturen sjunker. Oftast har idrottsanorexi med höga krav att göra, som någon annan har eller som man har på sig själv.
